1. På vilka sätt skiljer sig ungdomars och vuxnas deltagande i communities som ex. Facebook?
Jag tror att många ungdomar tar Facebook för givet, medan en vuxen kanske gläder sig åt att kunna komma i kontakt med personer som de aldrig trodde att de skulle prata med igen. Sedan tror jag även att släktforskning är en stor faktor som gör att vuxna skaffar Facebook för, det tror jag inte att ungdomar gör, i varje fall inte i lika stor utsträckning. Detta har jag visserligen inga belägg för, men att folk använder Facebook till släktforskning är rätt etablerat.
2. Är det ok att "vara vän" med sina elever/studenter på Facebook?
Det skulle jag väl kunna säga ja och nej till. I och med att vänskapslänken mellan folk på Facebook inte brukar tas på största allvar så finner jag inga skäl till att man inte kan vara det. Enda anledningen jag skulle kunna tänka mig är väl att eleven själv kanske tycker att man är lite väl på om man som lärare lägger till en på Facebook.
3. Hur kan ungas erfarenheter från olika nätkulturer bättre komma till användning i skolan? På bibliotek?
Precis som Thomas Fritz säger så finns det möjlighet att använda sig av communities i lärosituationen. Man gör det bara inte. Man skulle kunna lägga upp instuderingsfrågor i en sluten grupp på Facebook, där bara klassen kommer åt dem. På så sätt har man ganska stor koll på läget, men har anpassat sig till viss del till eleverna.
Ett tänkbart användningsområde på biblioteken när det gäller ungas nätaktivitet, kan vara att skapa användarundervisning på Facebook/LS8 (nya Lunarstorm). På så sätt kan man med hjälp av sociala medier och ungas kunskap om hur dessa fungerar förbättra ungdomars söksätt. Men man får inte glömma viktiga element som att skriva pedagogiska och enkla instruktioner. Det får inte heller vara för långt, då tröttnar man nog. Lite i taget är nog rätt metod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar