Web 2.0 och Internet i framtiden

1. Hur tror du att Internet ser ut om 5 - 10 år?  Vilka möjligheter och vilka risker ser du om detta blir verklighet?

Jag tror att Internet kommer att vara ännu mer integrerat än vad det är nu. Lite som Michael Wesch visade på i sin film om digital kompetens, där han visade den portal där han och hans studenter interagerade med varandra. Där låg olika Web 2.0-verktyg i egna rutor; facebook, nyheter, artiklar och andra relevanta verktyg. Det är så jag tror att Internet kommer att se ut i framtiden (utseendemässigt på hemsidor). Den risk jag ser med att om Internet verkligen blir så, är väl att precis som Wesch påpekar att studenter lätt blir distraherade om det ligger en facebook-ruta bredvid allt ”seriöst”.

2. Hur tror du att Internet och Web 2.0 verktyg har förändrat den formella utbildningen inom skola och högskola om 5-10 år?

Jag tror också att skolor kommer att använda sig mer av just Web 2.0-verktyg och göra det en del av utbildningen istället för en fritidsyssla. Högskolan i Borås har ”redan” nu en kurs om just bloggning*. Detta är något som både är upprörande och uppskattat av studenter/lärare som behöver lära sig mer. Att utbildning, Web.20 och Internet kommer att gå hand i hand inom en snar framtid är alltså min förhoppning. Det finns i alla fall potential för det, se bara på eleverna och lärarna på Bergavikskolan i Kalmar! Jag hoppas och tror också att dessa begrepp kommer att få en mer betydande roll i biblioteken också. Att fler bibliotek ger kurser i hur man handskas med Web 2.0-verktyg och -tjänster, som tillexempel en lektion i hur man skapar en blogg. Fast biblioteken har visserligen Bibliotek 2.0**. 

*Läs mer här om den ifrågasatta bloggkursen:
http://www.hb.se/wps/portal/bhs/nyheter/nyhet?name=HB2010-01-27_blogg

** Om bibliotek 2.0:
http://www.bibliotek20.se/

3. Har du testat några Web 2.0 tjänster/verktyg och vad tycker du i så fall om dem? Vilka är deras för- och nackdelar?

De tjänster jag använt inom Web 2.0 är blogg, myspace, gmail, facebook, youtube, skype, last.fm, tumblr, spotify, dropbox, wikipedia och bloglovin. Att dra en gräns för vad som är en Web 2.0-tjänst är svårt tycker jag. Jag har bloggat sedan juli 2007, och jag startade bloggen efter att jag varit på Arvikafestivalen samma år. Jag skrev mest om vardagliga saker, konserter, visade fotografier och berättade om biobesök. En flitig uppdaterare var jag dock, om man jämför med hur ofta jag uppdaterar nu. Detta kan visserligen bero på att jag hade fler som kommenterade då. Jag tycker absolut att man ska få skriva vad man vill på en blogg, och eftersom jag har skrivit dagbok när jag var yngre tyckte jag det var kul att skriva i en offentlig dagbok och få respons. Nackdelarna? Att det lätt kan bli internetmobbning i kommentarfälten. Men där finns också funktionen att man som bloggägare kan läsa kommentarerna innan och sedan publicera dem. Då blir dock inte bloggen ett lika öppet interaktivt medium.

Ett konto på myspace skapade jag för längesen, kanske i samband med bloggen, för att jag hade fotat ett band på en konsert och jag ville försöka kontakta dem. Det gick sådär, men kontot har jag fortfarande kvar dock använder jag det inte längre. Förr var myspace en väldigt bra sida där man kunde finna ny musik, men nu har man spotify, youtube och facebook där man dagligen kommer i kontakt med både nytt och gammalt. Visserligen kommer man kanske inte i kontakt med den allra smalaste musiken, men ändå.

En Gmail skapade jag nu i år, för att ha en vettig adress att söka jobb med. Jag är helt frälst. Om ni inte har en Gmail, skapa en nu! Mycket smidigare än hotmail.com, mer lättöverskådeligt och fungerar utmärkt om man har en smartphone (nu har jag visserligen ingen aning om hur den fungerar i andra telefoner än Iphone, men kan bara anta att den fungerar likadant).

Ett Facebook-konto  skapade jag förra året, efter att ha varit motståndare till hela konceptet väldigt länge. Men efter mycket tjat från nya klasskamrater gav jag efter på grund av mutor. Jag kan väl faktiskt inte säga att jag ångrar mig. Däremot har jag inte blivit beroende av Facebook såsom vissa i min vänkrets har beskrivit sig själva. Det är däremot väldigt kul att kunna ta upp kontakten med personer som man inte har pratat med på länge, för det blir inte lika konstigt som att ringa densamme.